Så typiskt mig!

På väg hem från jobbet i solskenet kl 16:00; ”Nu ska jag sätta mig i solen på altanen en timme innan jag ska iväg och öva.” Den tanken får mig att orka gå den korta vägen hem.

Kliver in genom dörren hemma: ”Men om jag städar nu så slipper jag det imorgon eftermiddag innan barnen kommer.”

En timme senare i bilen på väg till övning: ” Jag hann ju med damm ing och dammsugning och solen var jag också ute i….när jag skakade ur dammvippan och rystade badrumsmattorna.”

Åh vad det där är typiskt mig. Jag tänker att jag ska ta det lugnt men jobbar ändå undan något för att kunna få vilan vid ett annat tillfälle. Nu har jag en liten sovmorgon imorgon, om jag lyckas sova, och ett par timmar i lugn och ro eller till träning efter jobbet och innan barnen kommer.

Vi för väl se hur det blir med de där timmarna. Jag kanske kommer på något annat att göra då också.

Annonser

När hjärnan är för högljudd

Jag tror du känner igen dig. Ibland hamnar vi där allihop, i de där perioderna då sömnen inte riktigt vill fungera. Antingen är det hopplöst att somna på kvällen eller också somnar vi gott men vaknar mitt i natten och är alldeles klarvakna på en sekund.

Pang! En tanke slår till redan innan jag riktigt fattat att jag var vaken, ofta ungefär samma tanke som natten innan och natten innan det, och ganska snabbt är det bara att inse att även den här natten kommer bli kort och dagen trött.

Just nu är en sådan där period av avbrutna nätter. Det blir för få timmars sömn på grund av tankar som flyger och far i ett alldeles för högt tempo.

När jag satt och pratade med några kollegor igår kunde vi alla enas om att vi är trötta. Vi känner oss dränerade. Jag försökte förklara att jag känner mig som sådana där tecknade bilder på bakterier.

Här har vi dem. Det där är jag och mina bakteriekompisar just nu. Som en sådan känner jag mig med tankar på tusen och ett håll samtidigt. Tänk så skönt det vore med några nätter med sammanhängande sömn nu. Några nätter då jag faktiskt får vakna av väckarklockan istället för av min allt för högljudda hjärna. Det vore riktigt gott!

Tjatig

Jag är nog lite tjatig men det kan inte hjälpas. Den här skogen som jag bor vid – åh vad jag tycker om att ha den nära. Det är så vansinnigt skönt att kliva ut genom ytterdörren och bara ha 150 meter upp till skogen. Skogen där jag tränar, springer, går, plockar vitsippor, blåbär, svamp, mossa, enbärsris och lingonris. Jag luftar barn, fikar och promenerar med vänner. Jag gör av med energi och tar in energi.

Idag blev det en svampletarpromenad direkt efter gudstjänsten i kyrkan och för att komma ut så snabbt som möjligt tog jag lunchmatsäck med mig och åt i skogen.

Blött och regnigt blev det men en påse svamp fick jag med mig hem som resulterade i en laddning svampsoppa. Det räckte också till ett par svamptoast så vad jag ätit ikväll är väl inte så svårt att lista ut.

Energi ut och energi in, idag mest in. Det känns som att det var precis vad jag behövde idag.

Lycka är…

Vad lycka är kan ju skifta väldigt för oss. Olika människor blir lyckliga av olika saker och det en och samma människa kan finns lycka i kan även det variera väldigt.

De senaste dagarna har varit ganska sega. Tonåringarna har varit sjuka i snart två veckor och är inte superlyckliga för det. Lillskiten och jag fick också ta ett par dagar hemma och fortfarande sitter snuvan och halsontet i för min del. I det läget kan glädjen och kanske till och med lyckan infinna sig när man känner sig liiiite bättre än dagen innan.

Idag fick jag lite simpel, materiell lycka när ett nytt mobilskal damp ner i brevlådan. Men lite större lycka infann sig när jag fick med mig alla tre barnen på en kort, långsam skogspromenad för att lufta ut lite baciller. Att promenaden resulterade i lite Karl-Johansvamp som frästes upp till kvällens pannbiffar gjorde inte saken sämre. Den känslan är ju väldigt trevlig, för att inte tala om smaken.

Olika lyckor under eftermiddagen men rätt så sköna alla tre.

Njutbar helg med närodlat

Efter en hösttermin som kickstartat och en vecka med fullt ös har det varit så skönt med en helt obokad helg. Det var verkligen välbehövligt. En helg då det gått åt många snorpapper, halstabletter och mycket honung, speciellt till tonåringarna. En helg då Isac och jag tillbringat två förmiddagar i skogen med frukost, svampplockning och långa samtal.

Jag har njutit av att orkat laga ordentlig mat med nyplockad svamp både igår och idag och bakat både blåbärsmuffins och rabarber- och jordgubbspaj med bär hemifrån.

Det är något särskilt med det där jag plockat själv och som växer i min egen rabatt. Det blir nog lite extra gott. Att stå och laga mat och bara kunna öppna altandörren och hämta in lite kryddor känns lite vardagslyxigt. Heller helglyxigt som det blev nu.

Nu lämnar vi snart den här helgen och veckan bakom oss och får se fram mot en ny vecka då jag hoppas att tonåringarna får piggna till ordentligt och att Lillskitens och min snuva inte blir värre. Men först en skön kväll i det här lugna tempot. Precis vad som behövs nu!

Höstlördag

En obokad lördag är ju väldigt skönt. Den goa känslan när man vaknar och vet att det inte finns några tider att passa eller någon som måste iväg är så skön! Visserligen sover jag inte superlänge men att ligga och dra mig kan jag göra länge, och det går ju utmärkt att somna till någon gång senare under dagen. Eller kanske till och med flera gånger.

Dagen idag är extra slö eftersom båda tonåringarna är förkylda och febriga och jag har ont i huvudet och ett litet irriterande svid i halsen.

Det hindrade dock inte mig och Lillskiten att ta med frukosten ut i skogen och traska runt där i tre timmar. Ja, vi tog ju pauser också förstås men tre timmars skogsluft och 7000 steg blev det i alla fall.

Isac ville utforska nya ställen och jag ville leta efter kantareller så det blev en kombination av dessa. Några nya mysiga ställen att ha paus på hittade vi, några få kantareller fick följa med hem och även endel kvarglömda blåbär som Isac förbarmade sig över och som nu ligger i några muffins, nyss uttagna ur ugnen. Kantarellerna ska fräsas ikväll och toppa svampsoppan som får bli kvällsmaten. Tur att det finns svamp på ICA också för annars hade det inte blivit mycket med den svampsoppan. En sådan här skön höstlördag med en massa friskluft, lagom mycket rörelse blandat men vila, härlig matlagning med mustiga smaker som i lunchens Hummertorsk och slött soffhäng med barnen känns väldigt välbehövlig just nu.

Hoppas du har en skön lördag du också! Och om den inte är så lugn hoppas jag att din söndag kan bli det i alla fall.

Närmare Gud

Under sommaren och början av hösten har jag lyssnat en del på en nyskriven sång där texten rör sig i samma tema som psalmen Närmare Gud till dig. En del av den psalmen finns också med i den nya sången, något som jag tycker känns riktigt gott. Det nya återkopplar till det gamla och de båda delarna berikar varandra.

Det sägs att den gamla psalmen var en av de sista som spelades av musikerna på Titanic innan skeppet sjönk. När den spelas i filmen Titanic kan jag aldrig hålla tårarna tillbaka. I det läget vet alla på fartyget att slutet är nära. Det finns inget som kan stoppa dem från att sjunka. I det läget blir det så starkt med den musiken, med budskapet om att komma närmare Gud och filmklippen som visas under tiden.

Psalmen är skriven utifrån en bibelberättelse, då Jakob sover med huvudet på en sten och drömmer att han ser en stege med änglar som går upp och ner mellan platsen där han ligger och himlen. Jakob hör Gud som säger att han aldrig ska överge honom och när han vaknar lever han kvar i drömmens mäktiga känsla av att Gud är nära honom.

De där stunderna har vi nog haft många av oss, vare sig vi anser oss religiösa eller inte. Stunder som känns alldeles särskilt starka och mäktiga på ett övernaturligt sätt. Det jag tycker är lite häftigt är att de där starka och mäktiga stunderna ofta egentligen är väldigt lugna och stilla. De gånger jag känner att Gud är alldeles extra nära mig är när jag i stillhet närmar mig Honom. Det kan vara under en lugn stund vid pianot, under morgonduschens böner från en halvvaken hjärna, genom några fraser i Bibeln eller någon bok eller, som igår, under en stilla promenad i skogen. Jag tror egentligen inte att det är Gud som är närmare oss vid vissa tillfällen utan vi som kommer närmare Honom. Han finns nära oss hela tiden om vi bara ger oss tid och ro att märka det.

Närmare Dig Gud, jag längtar att va

Närmare Dig Gud för varje dag…