En bra start

Vissa dagar börjar riktigt bra. Vi har god tid på oss, kan ligga och dra oss, sticka ut på en träningsrunda och sedan sätta oss nyduschade med en lång, god frukost.
Andra dagar börjar mindre bra. Vi har bråttom, har vaknat på dåligt humör, huvudet dunkar, bristen på sömn svider i ögonen och vi vill bara somna om.
Så olika det kan vara.

Naturligtvis styrs mycket av vår dag av vad den får för start. Börjar den bra är chansen att den fortsätter på samma bana stor. Och tvärtom.

Det är inte bara starten av dagen som är viktig, det gäller i så många andra situationer också. En konsert som börjar trevande blir lätt skakig, en bok som börjar segt blir kanske inte läst och ett mål i baken i inledningen på en match kan få kämparglöden att falla snabbt. I olika relationer oss människor emellan är också starten viktig. Första intrycket formar mycket av den fortsatta gemenskapen.
Så viktigt att det blir en bra start!

Vilken tur att det faktiskt går att ändra på fortsättningen om staten blivit fel. Vi kan ge oss själva lite tid att byta inriktning på den där jobbiga morgonen, vi får försöka skaka av oss de misstag som kanske gjordes i starten av konserten eller matchen, vi får ge vår medmänniska och oss själva en ny chans att hitta varandra om starten på relationen inte blev något vidare. Gemensamt för allt detta är att det kräver lite energi. Om vi vill ändra inrikting så att den blir positiv kan vi inte bara stå och titta på och tro att det ska lösa sig av sig själv. Kören och musikerna måste hjälpas åt, laget måste peppa varandra, medmänniskor behöver ta ett kliv tillbaka, kanske be om ursäkt, och sedan göra bättre ifrån sig.

Idag fick jag en bra start på dagen med backintervaller i skogen och långfrukost ute i solen. Det känns som att förutsättningarna för att det ska bli en bra dag finns, men det blir inte så av sig själv. Även bra starter behöver vårdas för att de ska hålla i sig.

Nya sötsaker

Ikväll fick jag glädjen att laga mat till en väninna. Det är ju helt klart roligare att laga mat åt flera än sig själv.
Det blev grillning som så ofta nu på sommaren. Det blev kycklingfilé med grekisk sallad och lite annat smått och gott till det.
Till efterrätt gjorde jag en, för mig, ny skapelse. Det är säkert många av er som ätit det tidigare men för mig blev det premiär. Rabarbermousse med havrecrunch och jordgubbar. Superenkelt att göra och inte alls jobbigt att behöva stoppa i sig.

Rabarbermousse, 2 portioner:
200 g rabarber
0,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 dl vispad grädde

Skiva rabarbern, lägg i kastrull och häll över sockret. Värm på svag värme, låt skjuda sönder långsamt.
Låt rabarberkompotten svalna.
Vispa grädden hårt och vänd försiktigt ner i rabarberkompotten.

Havrecrunch:
75 g smör
1,5 dl vetemjöl
1 dl havregryn
0,5 dl socker

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt. Bland alla ingredienser till smulig deg, bred ut på plåten. Rosta i ugnen ca 10 minuter. Rör om någon gång. Låt svalna.

Varva rabarbermousse och havrecrunch, toppa med jordgubbar eller andra bär.
Ät och njut! Det kommer jag göra flera gånger.

Änglaröst!

Ikväll hamnade jag framför filmen Bodyguard med Whitney Houston och Kevin Kostner. Undrar hur många gånger jag sett den. Många är det i alla fall! Trots att jag vet precis vad som ska hända och kan många av replikerna ser jag den gärna igen. Varför då? Jo, på grund av hennes röst och hennes utstrålning. Det var något riktigt magiskt över Whitneys sång. Den hade själ, den känns tidlös på något sätt. Så sorgligt att vi inte har möjlighet att lyssna till henne live mera. 

Men vet ni vad? När jag kommer till himlen ska jag sjunga duett med henne. Det skulle vara en riktig ära att få göra det. Tänk att få stå framför Guds tron och sjunga I look to You tillsammans med Whitney Houston. Det får skrivas upp på min evighets-bucket list. 

Jag får nog ta och öva lite på den innan jag går vidare. Så får det bli! 

Dagar att minnas

Åh vilken mysig dag det blev! Eller egentligen dagar. 

Igår kom tre av stora barnens kompisar för att ha kvällsmys och sova över. Vi grillade och sedan roade de sig ända till en bra stund efter att solen gått upp. Visst var det lite svårt för mig och lillebror att sova men det är det värt. Sådana där kvällar och nätter är sådant de verkligen kommer minnas. Visst var de ganska trötta i morse när hela det övernattande gänget, två småbröder och två mammor lastade in oss i bilen i förmiddags för att åka iväg på skärgårdsutflykt men det går ju att sova ifatt lite i bilen, eller på de solvarma klipporna, eller någon annan natt. Det blev en väldigt mysig heldag i Stendörren utanför Nyköping med sol blandat med moln, bad blandat med tjocktröja, kottkrig blandat med bollkastning, lunch och fika och mera fika i en salig blandning och till slut grillning i kvällssolen med en pyroman till son som fixade brasan. De här dagarna är verkligen sådana som jag vill spara på ett alldeles särskilt ställe i hjärtat och plocka fram när varma, goa minnen behöver fylla mig. Tack för en mysig dag! 

När rösterna blandas

Igår sjöng jag. Ja, det gör jag ju varje dag, på något sätt, men igår sjöng jag ”på riktigt”, tillsammans med andra och med folk som lyssnade. Det är ju så roligt när nynnandet eller galandet hemma får bli seriöst, kompletteras med andra röster och får mottagare som blir delaktiga genom att lyssna, sjunga med och beröras. Det är då sången blir komplett. 

Vissa sånger berör lite extra, både för mig som sjunger och för dem som lyssnar, och jag tror att om de ska kunna beröra dem som lyssnar måste de först ha berört mig, som att sången tagit sig in i mitt hjärta innan den kommer till stämbanden och rösten. Annars blir det bara toner och ord som kan kännas ganska avlägsna och obetydliga. Eller som Lisa Nilsson sjunger i en av sina sånger: Det är roligt att sjunga! Att sjunga själv har sin tid, det är då sångerna landar i hjärtat. Att sjunga tillsammans har sin tid, då blandas rösterna, stämmorna läggs till och tar sången till en annan dimension eller som en vän uttryckte det: Man för varandra framåt. Att sjunga med barnen eller vänner hemma har sin tid, då hittas snygga stämmor att förfina sången med. Att sjunga för andra har sin tid, då har orden fått extra liv genom att jag blivit berörd av dem. Det är bra grejer det! 

Avdelningen onödiga prylar

Handen på hjärtat, visst har du ganska många onödiga prylar hemma. Sådana där saker som kan vara roliga att ha, fina att ta fram, men egentligen ganska onödiga. 

Ta bara jordgubbssnopparen, som jag inte ens hittade i mina lådor nu, den har jag inte använt många gånger eftersom jag tycker det är smidigare att använda en liten kniv. 

Minirivjärnet och miniosthyveln är ju supersöta att plocka fram till exempel till parmesanen, men visst går det lika bra med ett vanligt rivjärn eller en potatisskalare också, dock är de inte lika roliga att ställa fram på bordet. Brödnaggen är en annan sådan onödig sak. Det går ju väldigt bra att nagga brödet med en gaffel, men visst är det snygg, brödnaggen. Har du också en massa onödiga prylar där hemma som du bara använder för att de är snygga eller roliga? Eller kanske har du dem liggande någonstans i stort sett oanvända? 

Ikväll har jag i alla fall använt min miniosthyvel när jag, för tredje gången under den här veckan, fixade till en caesarsallad till kvällsmat. Caesarsallad som också är ganska onödig på ett sätt – onödigt god. 

Hej hej!

Tänk vad ett leende och ett glatt Hej! kan göra med oss. Idag kom jag äntligen ut på en morgonrunda. Det har varit så segt ett tac och varken knopp eller kropp var speciellt villig idag heller. Efter någon kilometer, innan jag riktigt kommit i in andningen och allt bara kändes supertungt mötte jag en liten sköning. En kille i 3-årsåldern, med mörkt lockigt hår kom springande mot spårvagnshållplatsen, med sin mamma i släptåg och jublade. När vi möttes saktade han in, tittade på mig med sina stora, kolsvarta ögon och avfyrade ett bländvitt leende och ett glatt Hej, hej! 

Behöver jag säga att mitt leende höll i sig en bra stund och att segheten glömdes bort, åtminstone ett tag.