När jag går hem från jobbet går jag förbi en annan skola och även en förskola. Oftast är det en hel del barn ute och leker både vid skolan och vid förskolan, åtminstone de dagarna jag slutar lite tidigare.
Vid förskolan är det ofta något eller några barn som står vid staketet och gärna vill hälsa och kanske fråga vad jag heter. De är ju rätt så söta.
I onsdags när jag gick hem och gick förbi skolgården på grannskolan var stämningen allt annat än mysig. Någon personal hade totalt tappat tålamodet och skrek rejält på några barn. Trots att jag hade lurar i öronen hördes det väldigt tydligt och en bra stund. Om den personalen hade en dålig dag och dåligt tålamod eller om eleverna hade klivit över gränsen rejält har jag ingen aning om. Det kanske var en mindre lyckad kombination av båda. Visst kan det bli så ibland när man jobbar med barn att man verkligen behöver ryta i men det där var lite utöver det vanliga måste jag säga och då har jag ändå jobbat med barn i rätt många år.
Något som jag har tänkt på är att de tillfällen då vi har lättast att höja rösten är när argumenten tryter. När vi inte längre kan forma våra tankar i tillräckligt slagkraftiga ord kanske det blir lätt att rösten höjs istället. Som om orden skulle övertyga mera om tonläget höjs.
Visst kan det vara lätt att hamna i det högröstade läget, där tror jag vi alla hamnar emellanåt, men tänker vi efter så känns det ju inte som ett speciellt effektivt sätt att få fram vårt budskap.
När jag läste Bibeln om upprinnelsen till Jesu korsfästelse upptäckte jag att folket som ville få Jesus dömd till döden hamnade i det där läget. De hade inga fler argument till varför han skulle dödas så då ropade de ännu högre.
”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus. ”Låt honom bli korsfäst!” sa alla. ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Låt honom bli korsfäst!”
Matteus 27:22-23 NUB
När vi hamnar i det där läget att argumenten tar slut och rösten lätt höjs är vi alltså inte ensamma och det är inget nytt fenomen, men det kanske inte är något bra argument för att fortsätta höja rösten i avsaknad av just argument.
Pekingmamman 